Den 16 november
… han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull (Rom. 4:25).
Luther kallar detta bibelord för ”en bukett, som sammanfattar hela den kristna tron”. Han satte detta bibelord som rubrik till de schmalkaldiska artiklarna och lade det till grund för ”den första och förnämsta artikeln, från vilken ingen kristen får avvika eller kompromissa, om än himmel och jord och allt annat störtade samman”.
Aposteln har, i den helige Ande, med djup eftertanke författat detta bibelord. Vi bör också noga studera detta ord. Det innehåller en kort sammanfattning av de stora grundtankarna i Kristi försoning, och lägg märke till uppdelningen! Aposteln säger att Kristus utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. När han sätter ”utlämnades” och ”uppväcktes” emot varandra, förstår vi att han med utlämnades menar ”utlämnades i döden”. Vi vet att Skriften överallt framställer Kristi död som grunden för vår rättfärdiggörelse och att försoningsverket därmed verkligen är fullbordat. Detta förtydligade Kristus med sitt utrop på korset: Det är fullbordat! (Joh. 19:36). Därför är det viktigt att försöka förstå vad aposteln menar, då han säger att Kristus utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. – Meningen är denna:
I sin död var Kristus en ”syndabärare”, belastad med hela världens synd, för vilken han fick betala med sitt liv. I sin uppståndelse blev han som vår borgesman förklarad rättfärdig. Han förde med sig och överlämnade åt världen den vunna rättfärdigheten, livet och odödligheten. I sin död gjorde Gud honom till synd i vårt ställe (2 Kor. 5:21) och förlossade oss från syndens skuld och lagens förbannelse. Detta gjorde han genom att uppfylla den gudomliga rättfärdigheten och lida den död som var syndens lön. Hans uppståndelse utgjorde rättfärdighetens och livets seger över synd och död. Denna seger krönte hans försoningsverk och bekräftade det slutgiltigt inför alla människor och andar.
Som vår medlare och ställföreträdare, den andre Adam, hade han åtagit sig att sona våra synder, att lida vårt välförtjänta straff och fullgöra vad den gudomliga rättvisan krävde. Allt detta fullgjorde han när han utlämnade sig själv till ett offer och köpte oss tillbaka med sitt blod. Med sin uppståndelse har han inte bara inför människor bevisat, att han, den Helige, Guds enfödde Son, led och dog för andras synder och inte för sina egna, utan han bekräftade också att denna försoning för våra synder blivit av Fadern godkänd och gillad. Så säger också Skriften: Han blev … levandegjord genom Anden (1 Petr. 3:18) och bevisad rättfärdig genom Anden (1 Tim. 3:16), det vill säga, som människornas ställföreträdare blev han frikänd från alla de skulder och domar som vilat på honom.
Vår borgesman stod så helt och hållet i vårt ställe inför Guds domstol, som om hela mänskligheten stått där och lidit det han led. En har dött för alla, och därför har alla dött (2 Kor. 5:14). Detta gäller även hans uppståndelse. Vi var alla inneslutna i honom, så att när han uppstod rättfärdig, uppstod vi alla rättfärdiga i honom. Därför kallas han: Herren vår rättfärdighet (Jer. 23:6). Kristi uppståndelse är därför i egentlig mening grunden för vår rättfärdiggörelse. Han … utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Men Kristus har också genom sin uppståndelse inrättat sitt eviga prästämbete för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull (Hebr. 9:24). Som rättfärdig led han i orättfärdigas ställe (1 Petr. 3:18). Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet (Hebr. 8:1–2). Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull (Hebr. 9:24). Lägg märke till: Han skulle träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Men är det sant? Står Kristus inför Guds ansikte för oss? Då sätter Gud långt högre värde på oss än vi själva kan fatta. Då står vi inför hans ögon klädda i en hög och fullkomlig rättfärdighet. Kristus står ständigt inför Fadern i vårt ställe och sköter vår gudstjänst som överstepräst. Han är verkligen vår fullkomliga rättfärdighet. Vi ser alltså att vår rättfärdiggörelse i alla avseenden är grundad på Kristi uppståndelse.
När jag är skröplig, kall och svag,
förströdd av allt som ögat möter,
Då har jag en, som natt och dag
i himmelen min gudstjänst sköter,
som i Guds åsyn står för mig
och uti allt framställer sig
ock för mig.