Husandakt – Dagens avsnitt

Den 25 juli

Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv (Luk. 22:3). Av denna hemska händelse bör vi särskilt lära oss, att ingen ska vara säker och tänka: skrymtarna är skrymtare, men en ärlig kristen har inte något att vara rädd för. Nej, exemplet lär oss något annat. När Frälsaren valde Judas till apostel, var han inte sådan, som han senare blev. Hur många är inte de, som börjat i Anden men slutat i köttet? Judas exempel och många andra syndafall visar hur lätt och snabbt det kan gå, när en kristen går förlorad. Speciellt när den riktigt onda stunden är inne, när djävulen angriper dig med sina listiga och lömska metoder och på samma gång tänder köttets begärelse och förblindar ditt förstånd, så att de hemskaste synder inte tycks dig alls så farliga men oerhört lockande och påträngande. Då är det mycket nära, att du faller!

En sådan frestelsestund innehåller framför allt tre saker: För det första blir du lockad av och förälskad i synden. För det andra, hur mycket du än studerar den verkar den inte alls farlig, bara liten och obetydlig. För det tredje börjar du synda lite smått och tänker, att så litet kan ju inte göra något och bara denna gång. Så gick det till, när ormen lurade Eva med sin onda list. Han sa: Ni ska visst inte dö! (1 Mos. 3:4). Det handlar ju bara om att ta en frukt, och en frukt är ju bara en frukt. Men däremot har ni mycket att vinna, först få njuta en härlig frukt och sedan få ett bättre förstånd.

Likadant var det när djävulen förförde Judas. Det började med ett enkelt snatteri: Det är en så obetydlig sak och det är bara en engångshändelse! Det är väl inte fel att jag får något tillbaka för mitt besvär. Senare, när djävulen intalade hans hjärta, att han skulle förråda Jesus, var det ju naturligt att tänka: Trettio silverpengar ska man inte förakta. Men ingen fara! Jesus är ju både oskyldig och allsmäktig, inte kan det gälla hans liv. Men jag gör en god affär. Så resonerade säkert Judas. Vem kunde förutse att han nästa dag i förtvivlan skulle gå bort och hänga sig? Det ingick inte i hans tankevärld utan bara hur han den dagen på bästa sätt skulle njuta av sina pengar. Om han hade lyssnat, när Jesus varnade honom på skärtorsdagen, och anat vad han skulle få uppleva dagen därpå, hade han varit lika rädd för sitt agerande som för själva helvetet. Han insåg det för sent. Djävulen hade uppfyllt honom med andra tankar.

Tänk om vi i tid lärde oss att förstå syndens och djävulens rätta natur och uppförande! Om du tillåter synd och falskhet i ett läge, vid ett tillfälle, kommer du snart att försoffas, tjusas och förblindas, att du inte ser den minsta fara med ditt handlande. Så småningom tar du dig steg för steg mot fördärvet. Ja, det märkliga är vad som händer i denna onda och förföriska stund: Även om du granskar synden, som frestar dig, kan du omöjligt se annat än att den är helt ofarlig. Den tycks dig helt oskyldig, som en bagatell, oerhört skön och ljuvlig, ja, rent av oemotståndlig. Detta är syndens bländverk i frestelsens stund. Nu står du inför ett prov på liv och död, ett prov som kan kosta dig livet. Börjar du anpassa dig, försvara synden och dölja den, så är du förlorad.

Skrymteriet är syndens och djävulens gyllene förklädnad. Utan det skulle de inte ha någon framgång. Ta bort dubbelmoralen och du ska aldrig kunna bli kvar i någon synd. I stället för att fortsätta i synden blir du upprättad från den och räddar din själ. Om Judas hade bekänt denna djävulens ingivelse – om så bara för en av lärjungarna – så hade djävulen genast varit avväpnad. Det hade varit omöjligt för Judas att gå vidare. Det är ett medel som hårt frestade kristna använt sig av i alla tider och alltid till stor välsignelse. Jakob säger: Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade (Jak. 5:16).

Frestelsens snara är något man inte kan förutse eller lägga märke till förrän man av egen sorglig upplevelse drabbas av den, och då är det ofta för sent. Vad är det man inte förväntar sig? Jo, man inser inte att man i frestelsens stund genomgår en förändring, blir vilseförd och förblindad, säker, trygg och dumdristig, det är ett spel om själva livet och själen, och ändå ser man ingen fara. Även om vi vet detta, faller vi ofta i frestelsens stund. Man är så förförd och förblindad att man inte upptäcker faran.

Här borde man rimligtvis vara rädd och fråga som lärjungarna: Vem kan då bli frälst? Jesus såg på dem och sa: För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt (Matt. 19:25–26). Så länge vi lever i fruktan och inte släpper denna tröst, ska Gud hålla oss kvar i sin hand, och vi ska inte gå under. Han är en trofast hjälpare och herde och säger själv om sina får: Ingen kan rycka dem ur min Fars hand (Joh. 10:28).

Här gäller liv, här gäller död,
och vill du livet vinna,
så strid! I Gud, som striden bjöd,
du kraft och hjälp ska finna.
Men skyr du mödan, feg och svag,
så förestår dig nederlag
och fångenskap och döden.