Kan en man född för 200 år sedan och död för 148 år sedan fortfarande vara läsvärd? Jag tänker på Carl Olof Rosenius vars dagliga betraktelser under titeln ”Husandakt” än en gång ges ut av Bibeltrogna vänners förlag (BV-förlag). Den publicerades första gången 1873, fem år efter författarens död, redigerade av Rosenius sekreterare Amy Moberg och av sångförfattarinnan Lina Sandell

Carl Olof Rosenius var inte vem som helst. Son till en väckelsepräst från Västerbotten fann han efter stor själavånda ro i tron på Jesu försoning som salighetens grund och blev tidigt en omtyckt bibelutläggare i läsarfolkets små samlingar. Den engelske metodisten George Scott hjälpte honom ur ytterligare en svår andlig kris och stödde honom i hans predikoverksamhet också efter det att han 1842 själv nödgats lämna landet. Det var Scott som såg till att han blev anställd som missionär i Sverige av det amerikanska missionssällskapet (The American and Christian Foreign Union). Det gav honom en viktig plattform.

Det här var medan konventikelplakatet från 1726 ännu gällde. Enskilda samlingar utanför statskyrkan tolererades ofta men var i princip förbjudna. Rosenius avstod från att prästviga sig och mötte under sin verksamhet i huvudstaden från början mycket motstånd. Han var dock en mycket uppskattad predikant och själavårdare som betydde mycket för den år 1856 grundade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som ju var en lågkyrklig lekmannarörelse. När han dog 1868, endast 52 år gammal, var han en respekterad ledare, känd över hela landet efter 26 år som redaktör för tidningen Pietisten. Officianten vid begravningen, som enligt E.J. Ekmans ”Inre missionens historia” samlade ”en ofantlig människoskara”, var Härnösandsbiskopen Anders Fredrik Beckman.

Rosenius tidning hade under många år en högre upplaga än Aftonbladet, och den betydde oerhört mycket för att sprida folkväckelsens budskap. Många kända svenskar – till exempel Evert Taube, Fredrika Bremer, Jenny Lind och prinsessan Eugénie – lyssnade till högläsning av Pietisten i sin barndom.

Det stora genombrottet för Roseniusläsandet kom trots allt just efter utgivandet av dagliga bibelbetraktelser1873. Han hade märkligt nog inte själv publicerat en enda bok. Men i Pietisten och i Missionstidningen hade han grundligt bearbetat en mängd ämnen, och de gav upphov till ett antal skrifter som först Evangeliska fosterlandsstiftelsens förlag och sedan Bibeltrogna vänners förlag har utgett. Det har sedan 2008 skett en nysatsning med skrifter av Rosenius som på moderniserat språk gjort honom mera tillgänglig för en yngre generation. Också hans dagliga betraktelser har getts ut på reviderat språk tidigare. Och när nu 2016 års upplaga ges ut med titeln ”Husandakt”, så är det med ytterligare modernisering av språket och bibelcitat hämtade från 2015 års upplaga av Den svenska folkbibeln. I redaktionskommittén har Sam-Arne Nilsson, Börje Karlsson och Jens Lunnergård ingått. Rosenius har påverkat svenska folkets sätt att tänka i andliga frågor mycket djupt.

Jag har själv en upplaga av Rosenius samlade skrifter från 1926 i bokhyllan. Jag får väl erkänna att den inte hör till mina mest lästa böcker. Layouten lockar inte, och språket är ålderdomligt men har ändå en spänst som gör det begripligt att han på sin tid var Sveriges mest läste författare. Här finns intressanta rubriker som ”Kristi rike ett förlåtelserike”, ”Den hemliga döden under namn och skepnad av liv”, ”Om de hemska tvivlen på allt heligt, med vilka somliga Guds barn plågas” och ”Svar på en väns skrupler om Bibeln.” Där finns också kommentarer till en brytningstids många frågor, till exempel till mormonernas etablering i Norden på 1840-talet. Där speglas också kampen för religionsfrihet, och väckelsefolkets relation till Svenska kyrkan. Mycket värdefullt stoff för den som är intresserad av den svenska folkväckelsens historia.

Rosenius är en författare som tar salighetsfrågorna på allvar och som är övertygad om att en människas eviga öde är beroende av att hon nått fram till en frälsande tro på Jesus. För att kunna ta till sig denna tro, behöver hon upptäcka sin egen syndfullhet. Och det gör hon då hon inser att Guds lag dömer hennes liv.

Här blandas budskapet om syndens och domens allvar med glädjen över det nya livet och över Jesu fullbordade verk och kallelsen att fortsätta det stora evangeliserande uppdraget.

Ett smakprov från de inledande betraktelserna:

”Den nära gemenskapen med Frälsaren utgör hela kraften i kristendomen, när det gäller att göra och lida. Den är källan till allt sant heligt och Gud behagligt liv. Hur svag, slavbunden, olustig och uppgiven är inte kristendomen hos dem som inte äger trons visshet och känner Frälsaren. De kan ha många goda avsikter och föresatser och fatta goda beslut, men det blir inte mer. De är och förblir slavar under världen och sina vanesynder och är fångna under djävulens vilja. De saknar Guds Ande”, s 16.

Hos mig väcker boken mer­smak. En två sidors Roseniusbetraktelse om dagen betyder ett solitt bibelstudium och en inblick i den svenska folkväckelsens rötter. Självklart finns inte den anknytning till dagens verklighet man annars väntar sig i en andaktsbok, men salighetssaken är tidlöst aktuell. En sådan daglig läsning kan leda till ett djupare allvar, mindre fariseism och en större Jesusglädje i tron.

Olof Djurfeldt