Rosenius tillhör de väckelsepredikanter som framför allt påverkade människor via det skrivna ordet, särskilt som redaktör för tidskriften Pietisten från 1842. Den bidrog till att väckelsen spreds ut i landet och till våra grannländer. Under sin storhetstid hade Pietisten en upplaga på cirka 10 000 exemplar, en imponerande siffra på den tiden. Som jämförelse kan nämnas att Aftonbladet, dåtidens populäraste dagstidning, hade år 1855 en upplaga på cirka 4 000 exemplar. Rosenius skrev också flera sånger som tonsattes bland annat av Oscar Ahnfelt. Rosenius betonade starkt Guds nåd. ”På nåden i Guds hjärta … Jag nu allena bygger Min tro och salighet” skriver han i en av sina sånger. Sveriges dåtida sångfågel, Jenny Lind, lämnade sin profana karriär och anslöt sig till Rosenius´ vänkrets och övergick till att sjunga andliga sånger.

Rosenius hade även en omfattande brevkorrespondens i själavårdande frågor. Lina Sandell, som ofta träffade Rosenius, skrev i ett brev att hon ”har af sin store Mästare lärt att ’tala med de trötta i rätt tid’ på ett oskattbart sätt, som har kraft och frid med sig. Vilken gåva Gud givit Stockholm och hela vårt land i honom”. Från pietismen hämtade Rosenius det psykologiska intresset för vad som sker i människans själsliv, omvändelsen och pånyttfödelsen, men också rädslan för att fastna i världens tankesätt och livsstil och vikten av att leva i en kristen gemenskap. Från herrnhutismen märks Rosenius´ fokus på Jesu försoningsdöd på korset, värmen och innerligheten i förkunnelsen, som dock inte gick till överdrift utan balanserades av Martin Luthers lite mer osentimentala framtoning.

Resultatet av Rosenius verksamhet blev en djupgående folkväckelse i vårt land med återverkningar i våra grannländer. Många fann i Rosenius undervisning en grund för lycka och frid! 1853 bildades Jönköpings traktatsällskap som senare blev Svenska alliansmissionen, 1856 grundades EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, en viktig grund till hela det svenska frikyrkobygget. 1878 bildades Svenska missionsförbundet (idag en del av Equmeniakyrkan) och 1911 Missionssällskapet Bibeltrogna vänner (numera Evangelisk luthersk mission), som också har sina rötter i denna väckelse. Intresset för mission och medvetenheten om kyrkornas internationella utmaningar föddes i det svenska folkdjupet.

Mindre känt är att Rosenius även var med och grundade Diakonianstalten och Stockholms stadsmission – välsituerade människor tog den sociala och andliga konsekvensen av sin ekonomiska ställning för att nå de utsatta i samhället. Väckelserörelsernas bidrag till Sveriges demokratisering och sociala uppgång har varit betydande.

Kyrkohistorikern Hjalmar Holmquist, skriver i Svenskt biografiskt lexikon 1999: Efter reformationen har ingen enskild svensk utövat ett så omfattande och stort inflytande på vårt folks religiösa och allmänna fysionomi som Carl Olof Rosenius. 

Niklas Ekdal/Petter Karlsson placerar i sin bok Historiens 100 viktigaste svenskar (2009) Rosenius på 41:a plats strax efter personligheter som Raoul Wallenberg med flera. Att läsa Bibeln hade varit prästerskapet förunnat men med Rosenius som coach blev svenskarna snabbt ett bibelläsande folk.

Rosenius blev bara 52 år gammal men fick ändå vara med om att radikalt påverka det andliga läget i Sverige. Hans ”kom som du är”- predikningar utövade ett märkligt inflytande på vanligt folk och inspirerade gudsmän som P P Waldenström, Lewi Pethrus, Gunnar Rosendal, Bo Giertz med flera. Ute i stugorna läste man flitigt hans Betraktelser för var dag i året som nu under våren 2016 utkommer i sin 39:e reviderade upplaga. Fortfarande studeras hans verk som är översatta till ett trettiotal språk, och hela tiden kommer nya upplagor i olika format (pappers-, e- och ljudböcker). På Johannelunds teologiska institut i Uppsala ingår Rosenius’ skrifter i kurslitteraturen. Rosenius är en av vårt lands mest lästa kristna författare och tillhör det svenska 1800-talets främsta ledargestalter.