Prinsessan EUGENIE BERNADOTTE

Eugénie - målad av Nils Johan Olsson Blommér

Eugenie Bernadotte

Prinsessa av Sverige och Norge 1830 – 1889 (59 år)

Biografi från Historiesajten

Charlotta Eugénie (Eugenia) Augusta Amalia Albertina Bernadotte föddes på Stockholms slott den 24 april 1830 som dotter till kronprinsen, den blivande Oscar I (30) och Josefina av Leuchtenberg (23). Eugénie var syster till Karl XV och Oscar II. Hon var 14½ år gammal när hennes far blev svensk kung.

Eugénie uppkallades efter sin morfar Eugen av Leuchtenberg. Om sin barndom skriver hon: ”Under mina barnaår hade jag aldrig någon jämnårig flicka till vän eller lekkamrat. Icke heller ägde jag någonsin en docka, utan lekte uteslutande gosslekar med bröderna”. De kungliga barnen lekte ofta på Tullgarns slott , där bland annat Eugénie botaniserade tillsammans med sin tre år äldre bror, Gustav , som var den hon kom närmast av sina fyra bröder. År 1835 följde Eugénie med sin mor till, Medevi, Strömstad och Kristiania (Oslo) samt 1843 tillsammans med båda sina föräldrar till hennes mormor, hertiginnan Augusta i München. Ungefär samtidigt som hennes farfar, Karl XIV Johan dog, (1844) fick Eugénie en svårare förkylning, som anses vara grunden till hennes svaga hälsa, som hon sedan hade resten av sitt liv. Femton år gammal (1845) konfirmerades hon i Slottskapellet i Stockholm.

1845 konfirmerades prinseesan Eugenie av biskop Butsch från Skara. Prisessan kände Guds kallelse under förberedelsetiden men förstod den inte. Ingen kunde hjälpa henne fast modern Josephine var from katolik. Vid konfirmationen fick hon en praktbibel som biskopen bildligt talat satte lås på. Hon ”förmanades att endast sällan och aldrig för mycket läsa i den boken,” Hon skulle kunna bli offer för läseri eller svärmeri. Hon skulle istället läsa Thomas af Kempis Om Kristi efterföljelse. Kempis betonar vikten av att älska Gud rätt men har inget att säga om Kristi fullbordade verk. (detta stycke är hämtat ur Fridsbudskapet 2003)

Mellan åren 1846—52 roade hon sig med dans på maskeradbaler och andra nöjen. Giftermålsförslag fanns naturligtvis och det sägs att både tyska och danska prinsar var intresserade, men det blev aldrig något av, förmodligen för att hon själv var ointresserad. Senare i livet talade hon om sitt ”sköna, oberoende liv”, och när hennes bror, Oscar II, senare genomförde lagen om att kvinnor skulle kunna myndighetsförklaras, var Eugénie en av de första som begärde att få bli myndig.

Kan du inte tala?Eugénie var varm troende kristen, hon skrev dikter och andliga sånger och hon var intresserad av konst, hon blev även själv konstnär och tonsättare. Hon och prins Gustav, som kallades för ”sångarprinsen”, brukade ”tonsätta ihop”, och inom konsten målade, tecknade och skulpterade hon. Hennes mest kända skulptur är av en hund och ett barn med rubriken ”kan du inte tala” som tillverkades på Gustavsberg. Vid tjugotvå års ålder (1852) gick hon igenom en svår kris när hennes älskade bror, Gustav, hastigt dog (i tyfus i Kristiania red anm). Vid samma tidpunkt låg hon själv svårt sjuk. Hon blev för många år framåt invalid i sin ena fot, och hennes hälsa var dessutom nerbruten för alltid. I juli 1859 dog hennes far, Oscar I, och hennes bror, Karl blev svensk kung under namnet Karl XV.

1854 – när det såg som mest kristiskt ut för Eugenie – fick hon en hovdam som var bekännande kristen – Josefine Hamilton, som en kväll frågade prinsessan om de inte kunde få ha aftonbön tillsammans. Hon ville läsa ur det Nya Testamentet men den bokan fanns inte. Prisessan kom att tänka på sin konfirmandbibel – skulle hon våga ta fram den och visa den? Biskopen hade ju varnat för den! Till slut kom den fram och hovdamem läste avsnitt från Nya Testamentet kväll efter kväll. Gud välsignade sitt Ord. Prisessan fann snart att det lästa kunde ge henna svar på livets viktiga frågor. Det dröjde inte länge förrän prinsessan såg sig själv som en fattig syndare och tog emot frälsningen i Kristus.                                                                                                                     Detta gick inte att hålla hemligt i hovet. Den som slog larm först var brodern, kronprins Carl. Han varnade systern för Josefine Hamilton. Flera i hovet ansåg att hon skulle avskedas, efterson hon besökte läsarmöten och var en av Rosenius trogna åhörare i Bellehemskyrkan. Ett par hovmedlemmar beklagade sig för kung Oscar men istället svarade kungen så här: ”Att fröken Hamilton går till Betlehemskyrkan passar inte, därför ska hon hädanefter åka dit. Gissa om prinsessan Eugenie blev glad! En kunglig vagn stod härefter till fröken Hamiltons förfoganden, när hon ville gå på gudstjänst. Så småningom fick även prisessan Eugenie följa med i vagnen. Hovdamen fick också kalla predikanter till sin bostad på slottet. Kravet var dock att de var prästvigda och det var inte Rosenius. Via fröken Hamilton fick hon god kunskap om Rosenius förkunnelse.(detta stycke är hämtat ur Fridsbudskapet 2003)

År 1861, vid trettioett års ålder, skildras hon redan som en åldrad kvinna, och tio år senare beskrivs hon som gul och mager, även om hon såg något mindre ”gravlikt” ut än förut. Från början av 1860-talet tillbringade hon nästan all sin tid på Gotland, eftersom hennes läkare, Magnus Huss ansåg att Gotlands milda klimat skulle lindra hennes bröstsjukdom. Hennes första besök på ön ägde rum från 4 juni 1860 då hon under några månader var gäst hos konsul Enequist på Länna. Redan samma sommar köpte hon några tunnland mark i Västerhejde vid Högklint, som hon döpte till Fridhem. Första huset stod klart 1861, men då det blev för litet byggdes ännu ett hus, som stod klart året därpå. När hon kom till ön i juni 1862 var hon så svag och klen så hon fick bäras iland. Hon tillfrisknade dock på Fridhem. Vintrarna tillbringade hon emellertid på Stockholms slott. På Fridhem anlades vackra trädgårdar och parker och platsen blev ett centrum för social verksamhet.

Eugenie var mycket barnkär och kallade barnhemshusen för Fridtorp 1 och 2 (ett för pojkar och ett för flickor) från 1866. Hon satte sig bland barnen och berättade om barnens vän,  Jesus. Samtidigtb tecknade hon på svarta tavlan. Hon flyttade julafton till midsommarafton för att kunna närvara och ge barnen julklappar. En björk kläddes till julgran.                                                                                                                                     Prinsessan såg behov av ytterligare ett hem för gamla, fattiga människor men hade inga pengar till detta. Så hon sålde sina juveler efter farmor Desideria med Karl den XV:s tillåtelse. Ett hem för gamla och sjuks byggdes. En zigenarkvinna blev omvänd och hon fick höra henne säga:  ”Jag tackar Gud att Jesu Kristi, hans Sons blod som renar alla synder och även mina.” Glädjetårarna rannn nerför hennes kinder. ”I dessa tårar återsåg jag mina juveler”, sa prinsessan. (detta stycke är hämtat ur Fridsbudskapet 2003).

Eugénie blev allt mer tillbakadragen och levde nästan enbart för sin konst och sin välgörenhet. 1864 gav hon, på franska, ut ett litet häfte om svenska prinsessor, och samma år sin översättning av en tysk bok som heter Korsets skola. Med hjälp av de konstverk hon utförde kunde hon finansiera sin sociala verksamhet.

Eugénie BernadotteI september 1872 dog hennes bror, Karl XV, och hennes andra bror, Oscar, blev svensk kung med namn Oscar II. I november 1873 blev hon utsedd till konstakademiens första hedersledamot. I sin våning på slottet höll hon musiksoaréer. Hon bildade 1875 en understödsförening för Gotlands västkustfiskare. År 1879 blev hon ordförande i en förening för vård av fattiga, obotligt sjuka, lytta och vanföra barn, och ett hem öppnades för detta ändamål i Sundbyberg 1882. Fyra år senare ersattes det mot det ännu existerande Eugeniahemmet i Solna. Tillsammans med biskop Lars Anton Anjou (1803-1884) tog hon 1881 initiativet till Visby stadsmission och fyra år senare (1885) hjälpte hennes väninna, Adèle Rudenschöld, henne att bilda en förening som från 1888 fick namnet Gotlands djurskyddsförening. På liknande sätt tänkte prinsessan på de blinda, på fattiga studerande och andra hjälpbehövande. Med stöd av Eugénie startades en insamling för att kunna bygga ett skolhus i Uppsala, som fick namnet Fjellstedtska skolan. Skolan invigdes 1880 och Eugénie var då själv på plats. Utöver allt detta var hon även intresserade av Lapplandsmissionen. För egen del begärde hon minsta möjliga och hon hade, på grund av sjukdomen, små behov, hennes middagsmat uppges ibland ha varit endast ”lite kokta morötter och en kopp ljumt vatten”. Hennes bror Oscar var orolig att Eugénies arvedelar, bland annat efter deras farmor, Désirée Clary helt offrades för välgörenhet, och han försökte få henne att i alla fall bevara något av arvet efter deras mor, Josefina.

Eugénie dog på Stockholms slott natten till sin 59-årsdag, den 23 april 1889, efter ett helt liv dedicerat åt välgörenhet. Fridhem på Gotland, övergick till Eugénies brorson prins Oscar Bernadotte, som den 1 november 1926 skänkte det, tillsammans med en större summa pengar, till K.F.U.M. (Kristliga Föreningen av Unga Män). Idag kan man på Fridhem om somrarna äta jättegoda våfflor med grädde och sylt. Har du vägarna förbi så testa – det är gott!

Prinsessan Eugenie har en sång i sångboken Lova Herren, BV Förlag                                     503. HUR UNDERLIGT, HERRE, DU FÖRER DIN BRUD                                                              1. Hur underligt, Herre, du förer din brud,                                                                              Du klär henne ofta i lidandets skrud,                                                                                     Men aldrig min smärta dock varit som din,                                                                            Då du blödde uppå korset för alla.

2. O Jesu, ditt kors är min ära, min frid,                                                                                  Ditt blod, som där rann, är min starkhet i strid,                                                                   Men aldrig jag blir dock så trogen som du,                                                                              Då du . . .

3. Din brud må väl glädjas, ty hemma blir fröjd.                                                                    Hos dig, du min brudgum, jag evigt blir nöjd,                                                                          Ty aldrig har någon så älskat som du,                                                                                       Då du . . .

4. Vad än du nu tager, och vad du mig ger,                                                                              Allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker,                                                                                  Ty aldrig fanns ömmare hjärta än ditt,                                                                                     Då du . . .

5. Du övervann synden och döden för mig,                                                                              Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dig,                                                                              Och aldrig vi skiljs åt i liv eller död,                                                                                             Ty du blödde uppå korset för alla.

Prinsessan Euge’nie, 1883 Bearb. 1986