Rosenius liv och gärning

Carl Olof Rosenius

Född:1816-02-03 – Nysätra församling (AC-län), Västerbottens län
Död:1868-02-24 – Jakobs församling, Stockholms län

Meriter

1 Rosenius, Carl Olof, f 3 febr 1816 i Nysätra, Vb, d 24 febr 1868 i Sthlm, Jak o Joh. Föräldrar: komministern Anders R o Sara Margareta Norenius. Elev vid lärdomsskolan i Umeå 29–33, vid gymn i Härnösand ht 33–13 juni 37, informator i Hällgum, Säbrå, Vnl, sept 36–37, inskr vid UU 8 febr 39, informator på Länna gård, Huddinge, Sth, maj 39–40, medhjälpare åt metodistpredikanten George Scott, Sthlm, jan 40, lär vid mag N G Hallanders privatskola, Sthlm, hösten 40, resepredikant från 40, sekr i Biträdes missionsfören där 28 dec 40, ledde gudstjänster i Engelska kyrkan (senare Betlehemskyrkan), Sthlm, 4 april 41–19 mars 42, ”stadsmissionär” i Sthlm för The foreign evangelical society, New York (från 49 The American and Christian foreign union) 41–63, övertog Scotts verksamhet i Sthlm 30 april 42, red för Pietisten från april 42, utg där från dec 43, red för Missions-Tidn juli 42, utg där från okt 60, medstiftare av Sällsk för beredande av en diakonissanstalt 49, av Sthlms stadsmission 53, av Evangeliska alliansens sv centralavd 21 juni 53, led av Sthlms traktatsällsk:s utsk 53, medstiftare o led av styr för Evangeliska fosterlands-stiftelsen (EFS) från 56, förest för EFS:s kolportöravd 57, predikant i Betlehemskyrkan, Sthlm, från 4 mars 57, förest för kolportörerna i Norrland 59.

G 2 aug 1843 i Umeå landsförs, m Agatha Ulrica Lindberg, f 10 sept 1814 där, d 29 aug 1874 i Boo, Sth (kbf i Sthlm, Ad Fredr), dtr till lanträntmästaren Eric L o Elisabeth Catharina (Lisa Cajsa) Nordlund.

Biografi

R växte upp i nyläsarkretsar och hans far var en känd nyläsarpräst. Det s k nyläseriet var en väckelserörelse som hade spritt sig från Norrbotten till Västerbotten. Rörelsen var en protest mot gammalläseriet, som präglades av en lagisk anda. Nyläsarna tog starka intryck av Luthers skrifter och av de herrnhutiska sångböckerna Sions sånger och Sions nya sånger. De lade vikt vid syndakännedom och frälsningen genom Jesu blod. Nyläseriet kom att sätta djupa spår hos R.

R har berättat att han 1830 upplevde en andlig kris. Han började läsa Erik Pontoppidans Trosspegel och fördes in i en lång bättringskamp, som slutade med att han bekände att han blivit”genom Kristi kärlek frigjord och mycket lycklig, glad och salig”. Under studietiden i Umeå började R leda andliga samlingar, och han kallades av kamraterna ”den lille reformatorn” och ”den andre Luther”. I Härnösand, där han genomgick gymnasiet, var han med vid konventiklar och fick venia, som innebar tillåtelse att predika i kyrkorna. R lärde också känna den märkliga Maja Lisa Söderlund, som reste omkring i byarna och föreläste om Luther. Hon var en god själavårdare och betydde mycket för R genom den brevväxling de hade.

R begav sig till Uppsala med avsikt att studera till präst men vistelsen där blev en besvikelse. Studierna intresserade honom inte och han plågades av ekonomiska problem. Teologiskt hopade sig svårigheterna och han råkade i tvivel på försoningen, Guds tillvaro och bönhörelsen. En depression tillstötte och R beslöt att lämna universitetet utan examen för att bli informator på Länna gård söder om Sthlm. När han där åter kom i en svår tvivelskris uppsökte han George Scott, en engelsk metodistpredikant som kommit till Sthlm 1830 och där samlat kring sig en skara engelsmän och svenskar. Av Scott fick R hjälp mot sina tvivel på bibelns trovärdighet. Detta blev inledningen till ett nära treårigt samarbete mellan den metodistiske Scott och den lutherske R. 1840 kunde Scott inviga Engelska kyrkan, senare kallad Betlehemskyrkan, den första fria kyrkan i Sverige. Där började R efter någon tid predika. Under ett besök i USA lyckades Scott utverka ett anslag till två stadsmissionärer i Sthlm; en av dem blev R.

När Scott våren 1842 måste lämna Sverige på grund av förföljelser från vissa kyrkliga kretsar och från den liberala pressen fick R ensam ansvar för arbetet. Han tog över Scotts predikoverksamhet – dock inte i Engelska kyrkan, som stängdes och var stängd för honom till 1857. R predikade i stället i hemmen och senare i olika lokaler som upplåts för honom. Han fick också överta det redaktionella ansvaret för Missions-Tidning, som Scott varit med om att grunda 1834, och för tidskriften Pietisten. Den senare hade Scott börjat utge i jan 1842 för att ge praktisk uppbyggelse utan polemik. R gav Pietisten herrnhutiska drag. Publikationsverksamheten drevs som ett privat företag och kom att hjälpa upp R:s ansträngda ekonomi.

Fram till 1858 gällde konventikelplakatet, som bl a innebar förbud för lekmän att predika Guds ord för människor som de hade samlat kring sig. R respekterade inte detta, och ibland blev han uppkallad till polismästaren. R insåg att han inte hade det kyrkliga läroämbetet och fäste därför stor vikt vid den yttre kallelsen; han predikade aldrig utan att ha kallelse från människor. Han åberopade också Luthers uttalande om det allmänna prästadömet. Denna önskan att tala Guds ord hade R ärvt från nyläsarna.

R blev en mycket omtyckt predikant och fick kallelser från stora delar av landet. Stora skaror samlades för att höra honom och i väckelserna blev han en centralgestalt. Han var, enligt P P Waldenström, enkel och naturlig som predikant, använde inte högtravande ord eller krystade åthävor: ”Han talade till folket. Hans stämma var bred, hans dialekt norrländsk”. August Strindberg hörde R på 1860-talet och fann att han ”såg ut som friden och strålade av himmelsk glädje.” R var också en själasörjare av stora mått. Han fick ständigt besök av människor som ville få andlig hjälp. Även de många själavårdande breven var av stor betydelse. R hade en omfattande korrespondens, och hans själavårdande brev publicerades utan angivande av adressat i boken Bref i andliga ämnen (1868).

Som författare hade R sitt främsta forum i Pietisten, där han skrev det mesta själv. När han övertog denna månadstidskrift från Scott var upplagan inte så stor men den växte: 1850 var prenumerantantalet över 2 000 och på 1860-talet ca 10 000. Prenumeranterna lät också ofta sina exemplar gå från hem till hem. Så gott som allt material till R:s böcker hämtades från Pietisten. Sammanlagt har ca 90 titlar av honom utgivits på svenska, och hans skrifter har översatts till över 30 språk: danska, norska, isländska, färöiska, finska, engelska, tyska, franska, spanska, ryska, polska, serbo-kroatiska samt ca 20 afrikanska och asiatiska språk. Den mest spridda boken av R är Betraktelser för var dag i året. Den har på svenska utkommit i 36 upplagor och mer än 180 000 exemplar och är översatt till minst tio språk (1999). Upplagan på R:s samtliga skrifter är ca 2 miljoner exemplar på svenska och ca 1 miljon exemplar på utländska språk. R är en av de mest lästa andliga författarna.

R var ingen stor poet men några mycket kända verk i den kristna sångskatten har honom till upphovsman. Den mest bekanta är Med Gud och hans vänskap, hans ande och ord, Samt bröders gemenskap och nådenes bord (nr 59 i 1986 års sv psalmbok). Denna sång trycktes först i Pietisten 1851 och har sedan förekommit i många sångböcker. Den skrevs 1850 under en för R svår tid. Han förföljdes i pressen och även Jenny Lind (bd 23) hånades sedan R blivit hennes själasörjare. Stor spridning har även den herrnhutistiskt färgade Var jag går, i skogar, berg och dalar, Följer mig en vän,jag hör hans röst (sv psalm nr 251) och Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har (sv psalm nr 572).

R och kretsen kring honom i Sthlm ömmade för ”de fattiga och elända”. De ville försöka kombinera lekamlig hjälp med andlig. Han var med om att grunda Diakonissanstalten i Sthlm 1849 och tillhörde också dem som 1853 bildade Sthlms stadsmission. Inledningsvis åsyftades inre mission, verksamhet i Sverige, både när det gällde förkunnelse och diakoni. Stadsmissionen upplät lokaler för gudstjänster och söndagsskola, bedrev social verksamhet och sände ut kolportörer. R stod stödjande bakom dessa aktiviteter. Framför allt har dock R förknippats med Betlehems-kyrkan och EFS.

Initiativtagare vid bildandet av EFS var Hans Jacob Lundborg (bd 24) men han fick stöd av bl a R. En av orsakerna till att organisationen bildades var att Evangeliska alliansens sv centralavdelning sänt ut kolportörer som propagerade för troendedopet. Detta kunde R och andra lutherskt sinnade inte acceptera. Därför bildade man en ny organisation för inre mission. R ägnade mycket tid och kraft åt EFS:s arbete, bl a som ansvarig för kolportörerna. Störst betydelse för EFS fick han dock genom sin förkunnelse i predikan och i Pietisten. Organisationen bars av den väckelse som R var drivkraften i, och hans starka lutherska bekännelse bidrog till att göra EFS till en evangelisk-luthersk rörelse inom ramen för sv kyrkan. När EFS 1861 tog upp hednamissionen på sitt program var det till stor glädje för R som då redigerade Missions-Tidning.

R:s teologi har karakteriserats med orden ”Kom som du är!”. Han förkunnade inte en långdragen nådens ordning. Den som mötte förkunnelsen av evangelium kunde genast ta ställning till erbjudandet om frälsning.

R:s teologi vilade på fyra grundpelare: Bibeln som Guds ord, försoningen i Jesus Kristus, nåden och rättfärdiggörelsen. Bibeln, både Gamla och Nya testamentet, var för R en helhet och enhet, källan till den rätta läran, medlet till tro och vägledning i livet. Frälsningen bygger på försoningen i Jesus Kristus, Guds son. Jesus tog på sig all världens skuld och led straffet i syndarens ställe. Han ”köpte vår salighet med värdet av sitt blod”. Denna förkunnelse om Jesu blod vittnar om att R var påverkad av herrnhutismen. R betonade också starkt Guds nåd. ”På nåden i Guds hjärta …Jag nu allena bygger Min tro och salighet” står det i en av hans sånger. Som en fjärde pelare i R:s teologi framstår rättfärdiggörelsen. Om människan tar emot Guds erbjudande blir hon förklarad rättfärdig, därför att hon fått del av Kristi försoningsgärning. Därmed har också människan gjort allt vad lagen kräver och fått ett heligt väsen. Ett begrepp som hänger intimt samman med rättfärdiggörelsen är pånyttfödelsen, som innebär en andlig nyskapelse. Människan blir född på nytt. Hos R kan ordningen råttfärdiggörelse-pånyttfödelse växla beroende på när han skriver om detta.

R byggde i stor utsträckning sin teologi på Luther, som han ofta kallar ”den käre Luther” men hans ”lutherdom” har ifrågasatts. Han försvarade barndopet, även om han oftare talade om omvändelsen, pånyttfödelsen. Helgelsen som en aktiv del i en kristens liv betonades inte så starkt av R. På en gång syndare och rättfärdig är en karakteristisk tes hos honom. Men han stryker också under förmaningens roll i den kristnes liv. För R var anfäktelsen ett kännetecken på barnaskap, inte ett prov.

En mycket omdiskuterad fråga är vilket inflytande Scott hade på R:s teologi. Det har hävdats att R förde med sig som ett arv från Norrland vissa drag som också utmärker metodismen: momentan omvändelse, avsöndringen från det ”världsliga” och fruktan för frestelser (Westin). Mot detta kan göras gällande att Scotts inflytande troligen skärpte R:s lågkyrklighet och förkärlek för fri verksamhet med kolportörer och missionshus.

R var en av pionjärerna inom den sv väckelserörelsen, och hans framträdande fick utomordentlig betydelse för den lågkyrkliga evangeliska väckelsen inte bara i Sverige utan även i de övriga nordiska länderna. Han banade vägen för den religiösa enhetskulturens sammanbrott och var en av upphovsmännen till den första sv folkrörelsen. En kyrkohistoriker, Hjalmar Holmquist, har sagt: ”Efter reformationen har ingen enskild svensk övat ett så omfattande och djupt inflytande på vårt folks religiösa och delvis allmänna fysionomi som R.”

Carl Olof Rosenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6935, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Hofgren), hämtad 2017-08-06.