Psalm 59 – Med Gud och hans vänskap
1. Med Gud och hans vänskap
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst.
Oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.
2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser.
Men före går Herren,
men före går Herren,
men före går Herren
med segerns banér.
3. Den korsmärkta dräkten
med smädnamn jag tar,
om ingen i släkten
det namnet än har,
och följer med glädje,
ni kämpar, med er,
som tågar till ära,
som tågar till ära,
till ovansklig ära
vid korsets banér.
4. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod.
Där lever vårt hjärta,
där lever vårt hjärta,
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.
5. Får Satan mig sålla
och synd kräver död,
jag likväl vill hålla
i yttersta nöd
den stora, den eviga
sanningen ren:
Att en dött för alla,
att en dött för alla,
att en dött för alla
och alla i en.
6. Att mitt i min smärta
för synder och brott
är dock i Guds hjärta
allt fredligt och gott,
och jag är för Gud
nu rättfärdig och ren,
ty en är för alla
rättfärdig för alla,
rättfärdig för alla,
rättfärdig, ja en.
7. Se här är nu grunden
för lycka och frid
i hårdaste stunden
av kval och av strid.
Om än jag försmäktar
till kropp och till själ,
blott din får jag vara,
blott din får jag vara,
blott din får jag vara,
o Gud, är allt väl.
8. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort.
Och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
Lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära
vår Gud och vårt Lamm!
Ps 59, 712, Lova Herren 240. Text: Carl Olof Rosenius (1851). Väckelsens nationalsång” eller ”Den kristna Marseljäsen”. Sången har ett kampmotiv- ”som tågen till ära”, ”med segerns banèr”. Året före hade Rosenius angripits från flera håll. I v. 2 talas det om ”stormiga tider”.