Insänt av Birgit Severin, Västervik

Rosenius barndomshem i Sävar

Var finns hans like idag                                                                                                att nå ut trots motstånd och ibland djupaste förakt?

Hela min uppväxt och barndom                     
präglades djupt av Rosenius och                                                                       
hans verk själva stommen i livet

För att förstå vad det var som grep tag                                                                 
på djupet av oroliga själar måste jag                                                               
citera en av hans pärlor i sångdiktningen:

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm inte alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.

Stanna och vakna, tänk vad du äger
ej i dej själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dej själv men i honom du är.

Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dej leder – är detta ej nog?

O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)
Melodi:https://www.youtube.com/watch?v=n4n5gSj7Rc8

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *