Den 15 augusti

Tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus (1 Tess. 5:18). Vilka människotankar räcker till för allt det vi borde tacka Gud för? Vilken tunga kan uttala allt det vi borde lova och prisa honom för? Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden! (Ps. 108:6). Allt vad ögat möter talar om hans storhet och godhet. Hur vittnar inte allt skapat om Guds kärlek till människan? Det är ju för hennes skull han skapat allt detta. Och vi tror och bekänner att han utlämnat sin ende Son för att ge oss alla evigt liv. Vi får nu som en fri gåva ta emot det eviga rike, som stått berett för er sedan världens skapelse (Matt. 25:34).

Våra hjärtan borde ju vara uppfyllda av ett evigt lov och pris och tack. Ja, hela vårt liv skulle inte innehålla något annat. Hela mitt inre, min själ och mitt hjärta, tankar, ord och gärningar skulle tacka och lova Herren. Är det för mycket begärt? Du kanske tvärtemot är kall och otacksam, missnöjd och otålig vid minsta motgång? Har du då inte förtjänat, att Gud i evig vrede omedelbart kastar dig till helvetet? Ja, så kan de troende se och känna det. De kan av hjärtat instämma i att de varje dag bara för denna otacksamhets skull förtjänar helvetet. Du som inte bara är likgiltig och slarvig med att prisa vår Gud, utan rent av är missnöjd och otålig med allt han ger dig, se upp, så att inte Herren verkligen ger dig efter förtjänst! Otacksamhet är en avskyvärd synd både inför Gud och människor. Någon har sagt, att en otacksam människa är den tyngsta börda som jorden bär. Otacksamhet är som en het ökenvind, för vilken alla Guds nådekällor sinar. Att ta ifrån dig det goda, som du värdesätter så lite, skulle vara både rättvist och ett sätt att löna dig efter förtjänst. Låt oss i tid vakna upp över denna svåra synd och be Gud om förlåtelse och nåd att bättra oss. Guds välgärningar emot oss är så stora, att hela vårt liv borde vara ett ständigt pågående tack och lov.

Tacksamhet mot Gud är en helig plikt. Den gör dig till en lyckligare och gladare människa, din bön blir mer varm och brinnande. Du undrar varför din bön är så kall och död, när du ändå på allvar söker Guds rike. Under tider av nöd och bekymmer känner du så lite av tröst och tillit. Orsaken är ofta att du börjar be direkt om hjälp, utan att först ha tackat och lovat din Gud.

”Vad menar Luther, när han anmärker på den felaktiga ordningen att först be och sen tacka och lova?” Frågan ställdes av en man, som samtidigt berättade om sin egen erfarenhet: ”Jag har fått uppleva vilken bra anmärkning detta var.” Luther talar över Ps. 18:4: Jag ropar till Herren, den högt lovade. Han säger: ”Man kan inte tro vilket kraftigt verktyg vi har i Guds lov när det tillstöter någon fara. Så fort du börjar lova Gud lindras det onda. Tröst och mod infinner sig på nytt. Och sen ropar vi till Gud med förtröstan. Guds sanna tjänare har gjort så i alla tider och börjat som psalmen lär oss att först lova Herren och sedan åkalla. Då får vi också tröst och hjälp mot det onda. Det finns människor som klagar inför Herren utan att bli hörda. De ropar, men där finns ingen hjälpare. De ber till Herren, men han svarar inte. Varför då? Därför att de inte först har lovat honom. De ropar till honom men är upprörda och har inte insett hur ljuvlig han är. De tänker bara på sin egen svåra situation. Ingen blir befriad från sitt onda genom att bara se på sitt eget elände och förfasas över det, utan genom att söka Herren och se på hans godhet.”

Det kan vara svårt att lova Gud i nödens tid. Men det tillhör den renade tron, som utmärker den äkta bruden. Hon håller brudgummen för större än alla hans gåvor. Hon lovar och prisar alltid Herren för vad han är i sig själv, inte bara när hon får bönhörelse utan under alla omständigheter. Den falska kärleken tackar bara för hans gåvor, men lovar honom inte för hans egen storhet, godhet och nåd. Det kan vara svårt även för troende att se bort från nöd och bekymmer och bara se på Guds eviga godhet och trohet. Men försök just när du är mitt i mörkret! Sjung Guds lov! Stanna upp inför Guds egenskaper och de upplevelser du och andra har haft av Guds mäktiga hjälp, och dina bekymmer kommer att kännas lättare och psalmistens ord blir verklighet: Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste (Ps. 92:2).

Herre, så lär oss av hjärtat dig prisa och ära,
lär oss i tron på ditt namn att dig lovoffer bära!
Pris ske din nåd,
pris ske ditt salighetsråd,
pris ske dig fjärran och nära!