18 april

Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren GUD. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva. – Hes 18:23.

Här ser vi att den store, barmhärtige Guden vill förlåta synder. Han vill förlåta vars och ens synder, förlåta de största och värsta synder. Ett stort, allmängiltigt, ovillkorligt beslut har blivit fattat i Guds rådslut: den som vill ska få syndernas förlåtelse genom hans Sons namn. Var och en som i sin nöd över synden vänder sig till Kristus ska inte gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).

Gud har en allvarlig önskan att förlåta synder. Det har han försäkrat i sitt ord. Men inte bara där, han har också bevisat det med kraft i verk och handling. Den eviga rättfärdigheten medgav inga eftergifter, det gick inte att bortse från en enda prick eller bokstav i lagen. Domen löd: Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (Hebr 9:22). Men av en obegriplig kärlek till jordens fallna människor gick den barmhärtige Guden så långt att han själv gav offret för synderna.

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son (Joh 3:16). Men all vår skuld lade Herren på honom (Jes 53:6). Se Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29). Det här är grunden till den gudomliga förlåtelsen och även det starkaste beviset på Guds allvarliga och brinnande vilja att förlåta synder.

Herren säger till oss: Ni blev sålda för ingenting, och ni ska också bli återlösta utan pengar (Jes 52:3). Och om han säger att han vill ge oss allt för intet, då betyder det att vi inte behöver förtjäna eller arbeta för att få nåd.

Annars förlåts ju inte våra synder för intet. Men nu sker det inte för intet, för Gud har själv betalat – och med ett högt pris. Det har kostat Frälsaren åtskilligt, hans liv och blod. Han säger själv: Detta är mitt blod som blir utgjutet till syndernas förlåtelse (Matt 26:28).

Detta är grunden till den oändliga, gudomliga förlåtelsen.