13 november

Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. – Rom 13:10.

För de hederliga människor som vill veta Guds goda, sköna och fullkomliga vilja, är det underbart att få läsa detta i hans eget ord. Men det finns många som inte uppmärksammar det, som om de inte alls såg det, utan följer sitt eget sinne. Ett illavarslande tecken. De vill inte stanna upp vid Herrens ord och tänka efter om de verkligen har det så som Ordet säger. I stället flyr de skyggt undan för Ordet.

Aposteln lär oss att hålla kärleken långt högre än de allra förnämsta gåvorna och gärningarna, som profetisk gåva, att veta alla hemligheter, att ha tro som kan flytta berg, ja, även att offra sin kropp till att brännas, att bli en martyr (1 Kor 13:2–3).

Herren rannsakar hjärtan, men man kan befara att många i djupet av sina hjärtan håller kärleken som mindre betydelsefull i jämförelse med dessa lysande gärningar. Och ändå påstår de att de gör Herrens vilja. De utför många förträffliga gärningar och tror sig göra det Gud har sagt i sitt ord, utan att tänka på om deras gärningar överensstämmer med huvudregeln för alla gärningar: kärleken.

Herren har förklarat att han med lagen och profeterna inte vill något annat än kärleken. Alla bud ska vara underordnade det förnämsta budet: kärleken. Varje gärning som inte är till nytta för människor är en förvänd och ond gärning, även om den är gjord efter Guds buds bokstav.

Så även om du ser ett Guds ord och gör en vacker gärning i enlighet med det, men det blir till skada och inte till nytta, så gör du en ond gärning. Det ord av Gud som du ville följa har du då antingen missförstått eller tillämpat fel. För kärleken är alla lagars lag och rättesnöret för alla gärningar.