24 januari

Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de. – Luk 13:3.

Här står det: Om ni inte omvänder er, går ni alla under. Denna omvändelse betyder inte detsamma som förbättring, förnyelse och helgelse eller utrotande av det onda. Till det ges inga krafter förrän man inympats i Kristus och fått helgelsens Ande.

Denna omvändelse betyder ånger, förkrosselse och sorg över synden.

Men du är rädd att det hos dig inte finns någon omvändelse på det sätt det borde vara. Du är i stället hård och trög. Hur kan du då tro? Svar: Det är sant att det krävs en sinnesändring som börjar med en viss insikt om synd, som sedan under försöken till bättring övergår till en tydlig syndakännedom, andlig fattigdom eller avsaknad av egen tröst. Men för att veta om din omvändelse är som den borde vara, måste du känna till och tänka över dess syfte.

Vad är omvändelsens syfte? Omvändelsens första och egentliga syfte är inte att du tack vare din omvändelse ska stå ren och benådad inför Gud, utan att du ska drivas till Kristus. Paulus intygar: Så blev lagen vår överva­ kare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro (Gal 3:24).

Om du kan hålla dig borta från Kristus ännu ett tag, borta i världen och säkerheten, utan förvissning om din nåd hos Gud, är din självinsikt om synden för liten. Om du fortfarande kan söka din salighet i ditt eget arbete på omvändelse, ånger, bön med mera, då är din kännedom om synden inte rätt. Men så snart du inte får någon frid, inte kan leva i världen och i ovissheten om Guds nåd och – än mer – när du inte kan få någon tröst i dig själv, din egen bättring, ånger, bön, utan måste precis som du är fly till nåden i Kristus, då är din omvändelse rätt. Då fyller den sitt syfte.

Meningen är just den att driva dig till Kristus. I Kristus är du räddad och salig – du är i fristaden, i säkerhet.