Den 6 mars

Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren (Joh. 10:11). Dessa ord är bekanta – vi har hört dem ofta. Vem vill ännu en gång studera dem? Dessa ord kan göra ett iskallt hjärta brinnande och en död levande, om Guds Ande får öppna våra sinnen. Stanna upp och tänk på vad Herren Kristus själv säger: Jag ger mitt liv för fåren. Du är kanske fridlös, bedrövad, kall och olycklig, du har inget varmt och kärleksfullt hjärta att luta ditt oroliga huvud mot. Men hör nu, hur du kan få denna trygghet! Jo, genom att stilla betrakta din Frälsares ansikte, när han säger dessa ord – be Gud om en stilla, betraktande ande och ett öppet sinne, då du hör Herren säga: Jag är den gode herden – jag ger mitt liv för fåren.

Lägg märke till vem som talar! Det är din Frälsare, samme person som du talar med i bönen. Se på honom och hör honom säga: Jag är den gode herden – jag ger mitt liv för fåren. Märker du inte en djup och hjärtlig omsorg, när han talar så? Eller menar du att han är så kall och ointresserad av dig som ditt icke-troende och kalla hjärta påstår? – Ta dessa ord med dig till bönen, när du har de mest tryckande bekymmer på ditt hjärta. Du vill klaga hos din Frälsare men känner ingen kärlek och får ingen respons. Försök då att fatta hans bild och se in i hans ansikte, när han säger: Jag är den gode herden – jag ger mitt liv för fåren.

Än så länge är det bara hans ord du studerat. Se honom nu också i hans mäktiga gärning, hans villiga lidande, hans svåra död. Låt dessa ord: jag ger mitt liv för fåren ständigt förklara för ditt inre, vad du ser. Se, hur han villigt går fram mot de representanter för mörkrets makt, som söker honom i Getsemane trädgård och säger till dem: Om det är mig ni söker, så låt de andra gå! (Joh. 18:8). Jag ger mitt liv för fåren. Stilla som ett lamm, som leds till slakt, går han ut till avrättsplatsen för att korsfästas och låter händer och fötter genomborras. Och när du ser honom i dödens allvar, hör då hans egen förklaring: Jag ger mitt liv för fåren. Tvivlar du ännu på hans kärlek till fåren och hans omsorg om dem? Vill du hellre tro ditt eget mörka, lögnaktiga hjärta och djävulen som säger: Han frågar inte efter dig och bryr sig inte om din nöd. Han förväntar sig att du själv ska övervinna det onda och själv försvara dig mot vargen. Driv bort dessa mörkrets ingivelser! Låt din Frälsare vara den han är, den evigt obegripliga kärleken, som inte kunde tåla att folket i öknen hungrade eller att en man hade en förtvinad hand. Hur mycket mindre kan han då stå ut med att se din själ i nöd och fara utan att ingripa. Han har ju kommit i världen för din själs frälsning. Kristi person och hans ärende i världen är ett enda stort bevis på hans ofattbara kärlek till det fallna människosläktet. Han vill att vi ska se på honom och hans gärning, när han säger: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner (Joh. 15:13).

Av detta drar jag slutsatsen att inget av allt det jag själv upplever, ser, känner och tycker kan vara lika trovärdigt som det Kristus bevisar genom att ge sitt liv för oss. Han får sen pröva mig, hur obegripligt och hur pinsamt det än blir för mig. Han får lämna mig åt djävulen och allt ont så länge han vill – jag anar ändå att hos honom gömmer sig ett hjärta som blöder av innerlig kärlek. Så länge jag är i nådatiden och dömer mig själv och tar min tillflykt till nådastolen, kan han omöjligt lämna mig på allvar. Nej, så sant som Herren inte kan ljuga, gläder sig hans hjärta över ett får som kommit till rätta.

Han gav sig själv och sitt liv i döden för dig. Det är det stora beviset på hans kärlek. Genom detta bör du komma till en sådan tro, att han får göra med dig, vad han vill. På så sätt bör dessa härliga ord bli oss till nytta: Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Vad som än trycker, hotar och pinar vårt hjärta, får vi ändå ha en innerlig tillit till hans kärlek och trofasthet som herde och fly till honom, som av hjärtat vill och så lätt kan hjälpa i alla svårigheter.

Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord,
än med sin Ande och sitt Ord
är när oss alla dagar.
Jag hör hans röst och känner den
och går, dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.