Den 13 november

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig (Ps. 119:105). Tänk, hur hjärtlöst människor behandlar sina själar, när de totalt avvisar det gudomliga ljuset, Guds ord! Gud har av nåd från himlen skänkt oss ett synligt medel, där han själv bor och verkar. Den eviga saligheten beror på om vi brukar Ordet flitigt och på rätt sätt. Ändå ser man hur den blinda och fräcka världen föraktar och trampar på dessa pärlor, Guds ord. Men ännu värre: de som en gång varit upplysta och smakat det eviga livets Ord låter världen och köttet hindra dem från att läsa det. Dagar och veckor går, utan att de använder en enda timme till att livnära sin själ. Och om de hastigt slår sig ned vid Ordet är tankarna och hjärtat så uppfyllda av jordiska ting, att frukten av ett sådant umgänge med Ordet blir bara ökad olust och ointresse.

Ett stormigt och upprört hav kan inte värmas upp av solens strålar. Guds ord behöver en stilla och reflekterande ande, om det ska kunna värma upp hjärtat. Men världsliga bekymmer, rikedomar och njutningar och allt det som hör världen till vill hindra detta. Det är detta Jesus menar med tistlarna som växte upp och kvävde den goda säden (Luk. 8:7). De köttsliga begären och det jordiska sinnet blir ett hinder. De världsliga sysslorna blir viktigare.

”Jag har inte tid att sitta ner och läsa Guds ord, för det och det måste göras.” Lägg märke till: det som måste göras är det jordiska och det du kan låta bli är det himmelska, som nu betyder mindre. Så bakvänd och förblindad människan är! Du invänder: Kallelsen är ju en helig plikt, som inte får försummas, och om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror (1 Tim. 5:8). Men Jesus säger: Ni borde göra det ena utan att försumma det andra (Matt. 23:23). Om du skött din tjänst och de dina på det mest plikttrogna sätt, men låtit nådens liv dö ut, så kan inte din trohet i tjänsten frälsa dig i döden och domen. Den som påstår, att din familj eller din tjänst blir försummad genom att du ägnar mycket tid åt Guds ord och bönen, det är frestaren, den gamle ormen. Han har inget emot att du leker och pratar bort tio timmar hellre än att använda en timme till att läsa Guds ord. Hedningen i ditt bröst, som inte bryr sig om Guds välsignelse eller frågar efter det himmelska, samtycker också till detta. Tänk, vilket förakt för Gud och din odödliga själ! Du, som fått tillgång till denna underbara, höga och ärofyllda gemenskap med himlens och jordens Herre, din Frälsare, och har så rika tillfällen att läsa Guds Ord och möjlighet att tala med honom i bön, du säger: ”Jag har inte tid!” Men att samtala med människor om mindre viktiga saker, det har du tid till. Du är förblindad av djävulen! För ditt arbetes skull har du inte tid att använda en av dygnets tjugofyra timmar för att ge näring åt din själ. Men tänk om Gud slår dig och låter dig ligga sjuk ett år – nog står världen ändå! Vem tackar dig för att du skött det världsliga så troget? Det kan inte hjälpa dig nu. Men Gud och hans Ord har du föraktat – inte tänker du väl nu anlita detta föraktade ord för att få hjälp? Du klagar kanske över svaghet och frestelser, som du inte kan övervinna. Dessa har drabbat dig därför att du försummat Guds ord. Ditt andliga liv har blivit försvagat, tron förmörkad, gudsfruktan och alla nådens krafter har avtagit. Något annat var inte att vänta. Att du skulle lyckas övervinna det onda hos dig utan nådens medel, det tror varken Gud eller människor. Nej, sådana krafter finns inte nedlagda i människan. Gud har därför gett oss ett nådemedel från ovan. Om du på rätt sätt använder detta medel, ska inget som tjänar till liv och gudsfruktan vara dig omöjligt. Om du inte blir bättre av att läsa Guds ord, kan orsaken vara en av dessa tre:

Kanske är felet att du inte förstår vad omvändelse är. Du menade att du genast skulle nå upp till ett visst mått av kraft, gudsfruktan och helighet, men du visste inte att vägen dit går genom förnedringens och fattigdomens dal. Du trodde att du skulle bli bättre och bättre och inte sämre och sämre.

Kanske är felet att du fortfarande är slav under synden, ännu inte fått nytt liv, ny glädje och nya andliga krafter. Då har du verkligen inte på rätt sätt brukat Guds ord. Kanske är felet att du vänt ut och in på Guds ordning och försökt övervinna det onda hos dig själv, innan du tagit mot Kristi förtjänst. Först skulle du bära frukt och sedan inympas i Kristus. Lyd i stället ordet som säger: ”Fly först till Jesus, tigg om nåd, mot syndens makt ska sen bli råd!” Släpp din djupa egenrättfärdighet och kasta dig som du är med alla brister och invändningar i nådens famn! Då ska du få uppleva att där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer (Rom. 5:20). Den överflödande nåden ska glädja, smälta och förvandla ditt stackars hjärta, så att du tappar lusten till det onda, som nyss höll dig fången. Men det goda, som du inte hade kraft och förmåga till, ska nu bli din glädje. Så lär Ordet. Använd och lyd Guds ord! Då ska det som är nödvändigt för din salighet inte vara omöjligt.

Ditt Ord, o Jesus, ska bestå,
ditt rike kan ej falla;
hur vilt än otron rasa må
och syndens vågor svalla,
du har ändå för evig tid
uti rättfärdighet och frid
ett härligt rike grundat.