Den 10 oktober

Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig (1 Kor. 11:29).

Det är en förskräcklig villolära att tro, att man, utan att vara en verklig Jesu vän och lärjunge, tillfälligt kan bli en värdig nattvardsgäst. Det finns människor, som både före och efter sin nattvardsgång tillhör den allmänna, oomvända skaran. De har gjort en tillfällig förberedelse utan hjärtats omvändelse och menar sig därigenom vara värdiga nattvardsgäster. Tänk vilken hemsk villfarelse! Huvudhåren reser sig på en upplyst kristen!

Var i Skriften finns det ett enda ord som antyder, att även de oomvända ska förbereda sig för Herrens nattvard? Nej, Skriften säger att du måste vara omvänd till Herren, vara en Jesu vän och lärjunge, som lever av Kristus och med Kristus. Tänk, om alla som har öron hörde detta och hävde upp sin röst mot detta missbruk! Tror du att du kan föra Kristus bakom ljuset med en tillfällig förberedelse eller med en falsk fromhet? Skulle han se på dig som en vän om du inte var det? Tror du att du skulle kunna bedra den Helige med en påtvingad och självgjord yttre fromhet, tillfällig syndabekännelse, ånger och bön? Går du tillbaka till ditt tidigare liv, utan Gud, efter din årliga nattvardsgång?

Förbarma dig Gud, och väck upp alla de förkunnare som inte ärligt säger folk sanningen! De borde klart förkunna att bara den är en värdig nattvardsgäst som är en Jesu vän eller åtminstone har bekymmer om det och gärna ville bli det för resten av sitt liv. Det krävs en fullständig omvändelse för att bli en Jesu vän och lärjunge för hela ditt liv, det räcker inte bara med en tillfällig förberedelse. Har du det så, är du värdig – om inte, så är du ovärdig.

Så länge du inte vill bli Herrens vän och leva under honom i hans rike, då äter och dricker du en dom över dig själv. Det hjälper inte med ett dygns, ja, inte ens med en veckas eller en hel månads förberedelse för nattvarden, även om det sker på knä under bön och tårar. Du är ändå en ovärdig nattvardsgäst, du äter och dricker en dom över dig själv, så länge du bara gör tillfälliga nattvardsförberedelser och inte vill inrätta ditt liv efter Herrens vilja, stanna och leva under honom i hans rike. Den rätta ordningen är att Kristus instiftade denna heliga måltid för sina vänner. I nattvarden ingår han en djup förening med sina trogna. Samma kväll som han instiftade nattvarden, säger han i sin översteprästerliga förbön: … för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett (Joh. 17:22–23). Och vidare: Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina (Joh. 17:9).

Denna bön om gemenskap kunde han inte be för världen utan bara för sina vänner. Han kunde inte inbjuda världen att fira minnet av hans död, inte heller sina föraktare att äta hans kött och dricka hans blod. Det är förfärligt när en människa, som lever utan Gud i världen och klarar sig utan honom, en gång om året ska gå fram inför hans ansikte och ta del av hans vänners heliga kärleksmåltid. Man låtsas ha en innerlig vänskap med Jesus för att sedan snabbt återvända till samma ogudaktiga livsföring som förut. Är inte detta precis samma sak som när Judas steg fram i Getsemane, hälsade Jesus med: Var hälsad, rabbi! (Matt. 26:49) och kysste honom? Ska inte Jesus svara dessa nattvardsgäster som han en gång svarade Judas: Min vän, är det därför du är här? (Matt. 26:50). Förråder du Människosonen med en kyss? (Luk. 22:48).

Förskräcks du inte för att i den sinnesstämningen träda fram inför Guds ansikte? Förstår du inte att den store, helige Herren då ska säga till dig: ”Du hycklare, jag känner dina gärningar! Du är inte min utan världens vän. Varför kommer du hit, där mina vänner firar minnet av min död? Jag vet att du i morgon ska gå bort till din tidigare tjänst i synden och världen. Gå bort, du hycklare!” Är detta inte ett svar du kunde vänta av den Helige, vars ögon är som eldslågor? Hur vågar du gå till hans bord efter en konstlad förberedelse utan att vilja följa honom eller höra honom till för resten av ditt liv?

Vänd om, vänd om till Herren!
O, kom tillbaka, du
som går för Jesu räkning
ett sorgebarn ännu!
Om du blott kunde ana,
att Gud har dig så kär,
då kom du under tårar,
då kom du som du är.
I dag dig Jesus kallar,
det är så hjärtligt ment.
Gör upp din sak med honom,
förrän det blir för sent!
I dag, i dag för intet,
för intet allt han ger,
i morgon kan du vara,
där ingen tid är mer.