Den 22 juni

För så säger Herren Herren, Israels Helige: Om ni vänder om och är stilla ska ni bli frälsta (Jes. 30:15).

Det är tragiskt att inte alla människor inser vad de äger i Kristus, inte förstår vad som hände i hans död. Det är en stor förlust för dem själva. Det är sant att flertalet är sovande – nådens lättsinniga föraktare. De blir fördömda och det med all rätt. En dag ska de få möta honom, som de genomborrat och föraktat. Lyssna, ni som är dömda av lagen och känner er synd och allt som fattas och som inte vågar men gärna skulle vilja komma till Gud. Att lagen och samvetet fördömer er, det är inte underligt, för synd fattas inte. Inte heller lyckas ni göra det ni borde, inte ångra synden på rätt sätt, inte be, inte älska, inte vaka eller strida. Ni saknar allt det lagen kräver och gör det lagen förbjuder. Men all denna brist och hela detta bedrövliga elände tog Kristus på sig. Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud (2 Kor. 5:21).

Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe (Gal. 3:13). Vad kunde han mer göra? Är det inte nog? Vem fördömer dig nu, kära människa? Inte fördömer Gud dig. Han är fullkomligt nöjd med vad Kristus har gjort. Han ber dig komma i dag. Inte fördömer Frälsaren dig. Han har gett sitt liv och blod för att göra dig salig. Han ber: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila (Matt. 11:28). Inte fördömer Anden dig. Han kallar och inbjuder dig till bröllop och förklarar Kristus för dig.

Vem fördömer dig då? Det gör otron, djävulen och ditt falska hjärta. De ljuger och säger: Det räcker inte med vad Jesus gjort. Fly undan otron, du har en uppmaning att tro! Du hotas med döden om du inte tror. Be Gud om tron och släpp honom inte förrän du fått visshet i hjärtat att det är nog, ja, evigt nog, vad Jesus gjort och lidit. Den som mitt i sitt elände fått sitt enda nödvändiga i Kristus, han är frälst, han har tron, han har Kristus och evigt liv i honom. Han är en kristen. Ja, jag vet allt det där, säger du. Jag tror det är sant, men Ordet ger inte den kraft i hjärtat till tro och omvändelse som jag önskat. Jag får inte det liv, den tröst och frid, eller den glädje och kraft, som jag behöver. Så klagar många. Det är sant: Alla har ju inte tron (2 Tess. 3:2). Tron är inte var mans egendom. Många har bara en kunskap om Kristus, en historisk tro. De har aldrig upplevt den glädje och kraft som den mottagande tron, den sanna och levande tron har med sig.

Andra med liknande bekymmer uttrycker en längtan efter känslor och ljuva upplevelser av nåden, av Frälsarens kärlek och närvaro. De vill ha tillbaka den första tidens ljuvliga känslor. De har verkligen tro och har i Kristus sitt enda nödvändiga, sin tröst och sin skatt. De har också genom tron fått ett nytt sinne och kan skilja mellan ett förr, då de stod under lagen, och ett nu, då de står under nåden. De borde tänka på att Skriften inte talar om känslor utan bara om tro, tro på Jesus Kristus. Du ska tro Ordet som det lyder, sen får dina känslor vara blandade eller ljuva eller vilka som helst.

Du borde ändå vara nöjd, även om den gode Frälsaren håller sig undan och prövar din tro som han gjorde med den kananeiska kvinnan. Hon trodde trots allt, och det gladde honom. Han kände glädje över henne i sitt hjärta och utbrast: Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill (Matt. 15:28). Kvinnan fick smaka och se hur ljuvlig han är. Låt oss göra Frälsaren den glädjen! Det är hans största glädje att vi tror på honom.

Att tro är att ha sin tröst endast i Kristus. Det är att mitt i sin nöd och uselhet, i synd och frestelse ha sitt fäste, sin rättfärdighet och frid i honom. Denna tro är nödvändig till salighet. Trons kraft får du bara genom Ordet. Be Gud, som har trons gåva i sin hand, att han ger dig en verklig och levande tro. Det händer när du stilla, i tillit till Guds ord, stannar upp inför ett kärnspråk om Kristus, när du sakta och allvarligt begrundar detta. För tron kommer av predikan. Allt, allt ska botas genom tron. Många tar inte vara på Guds nåd. De vänder sina tankar än hit och än dit och frågar sig vad de själva ska göra men blir inte stilla inför den Korsfäste. Ordet hinner inte sjunka ner i deras hjärtan och verka trons liv och kraft. Ett brusande hav kan inte värmas av solens hetaste strålar. Men en stilla vattenyta tar mot dess ljus och värme. Så är det också med människohjärtat. Om ni vänder om och är stilla ska ni bli frälsta.

”Vandra i tro, men se honom inte”,

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort, vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter,
vad vi i sanning dock äger alltid.